Just nu blev jag happyface! Sebbe ringde och frågade om jag ville komma, blev typ skitglad. Eftersom jag inte kommer vara med honom ihelg. Vi som i vanliga fall träffades varje dag i skolan och även på fritiden och så kom sommarn. Har inte varit med honom på länge(för mig). Det där med att inte träffas varje dag är kanske något positivt. Man hinner sakna varandra lite. Men jag måste erkänna att jag har saknat honom även om vi varit i skolan och träffats. Det blir lite som låten Det var jag, det där när han sjunger "saknar dig fast du står här mitt framför mig" eller nåt sånt där. Nu börjar jag svamla lite för mkt.
Jobbet har varit tröttsamt och jag och min kropp har inte orkar göra någonting. Söndag låg jag hemma hela dagen, måndag blev det jobb sen sova när jag kom hem, tisdag likadan som måndag fast snäppet mer sömn. Är alltid trött på och efter jobbet, som tur är katja och hjälper mig att hålla mitt humör uppe. Vi svamlar på som bara den och ibland går det för långt haha. Chokladen måste jag sluta med... har druckit minst tio-tretton koppar sen jag började, och jag skojjar inte. Imorn måste jag upp halv fem för att ta mig till aitik så kommer vara superövertrött.